...att träning ger färdighet. Jag kommer helt enkelt inte ihåg hur jag ska göra ...

...att nu är det dags att ta upp den röda tråden. Den har blivit lite mörkare öd under åren, samtidigt som livets tråd har grånat. Omvärldstråden har snurrat några varv och dragits åt, lite mörkare, men med strimmor av ljusa hopp...

...att meteorologerna lovade att sommaren skulle återvända idag. Samtidigt läser jag i DN att risken för att vi ska få "blodsregn" är rätt stor. Än har inte solen brutit igenom den kompakta dimman, det är tio grader varmt ute, rått och grått. Sol och 15- 20 grader utlovades.

En dag för återhämtning och påfyllande av batterier, en dag för en stickad någonting att svepa in sig i , en skön fåtölj och en bok, eller stickning. Efter att ha producerat 70 sidor! (jag skrev ut allt), omdömen på en vecka så är jag trött. Trött på att uttrycka mig rätt enligt alla konstlade mallar och trött på att gå igenom prov och omdömen med eleverna.

Nu behöver jag respons på det jag gör...

Denna trötthet kommer att mynna ut i ytterligare några ufo:n, är jag helt övertygad om, en är redan påbörjad. Inspirerad av nya M by M rev jag igång med ett poncho projekt. "Tager vad man haver " tänkte jag och ut ur Garnskåpet trillade några hekton eco-alpakka. Två dagar och 180  gånger 34 cm senare inser jag att jag borde nog ha mätt och räknat lite på ett prov först. Naturligtvis kommer inte garnet att räcka heller...men jag stickar hysteriskt vidare.

mitt i grensegata

Fröken Gredelin har stått på Grensegata och tänkt...och reflekterat över denna mänskliga skapelse som inte har ett dugg med mänskligheten att göra. Här lever människorna vid gränsen, på gränsen och med gränsen i sitt dagliga liv. Har den någon betydelse för människorna här egentligen?
Ja, en gång i tiden betydde den liv eller död för en del, förföljelse eller frihet för andra. Människor smugglades in och ut ur främmande land, tillsammans med varor som var förbjudna. Papper med viktig information, tidningar, sedlar från tryckpressarna i Storbritannien. Människor dog för att andra skulle få en frihet, några lockade av ett spännande avbrott i det dagliga livet, andra för sina ideologiska övertygelser skull.

 





 

 



Den här bilden tog jag en underbar förmiddag, den 14/9 2012, då jag tillsammans med SKMAs och Levande Historias nätverk hade utbildning om händelserna vid gränsen under Andra världskriget. Det var en fantastisk dag, med kunniga berättare och med historier som var mer än skrönor. Mer än en gång fick jag mig en tankeställare...vad är en människa? Vad är livet värt? Om detta må ni berätta.........

 

 

 

 

 

...att idag är det Torsbyväder

...att idag är det Torsbyväder på altanen. Solen silas ner genom körsbärsträdet, som rör sig på ett stilla sätt i vinden. Det är lagom varmt. Luften är hög och klar, molntussarna drar sakta förbi för att suddas ut i horisonten.Tid att tänka och att njuta. Familjen sover och det är den bästa tiden på dagen. Bara kaffet, fåglarna och en katt som vill ha mat gör mig sällskap. Grannarna har inte hunnit få igång sina trädgårdmaskiner än.

Vi kallar detta väder för Torsbyväder i min familj, för det är verkligen Torsbyväder och det är sällan vädret är så här i Skåne, åtminstone mellan midsommar och mitten av augusti. Mamma hade sin altan åt norr i Torsby och där kunde man sitta sådana här dagar och se ut över de blånande höjderna. Lars blev inspirerad till att bygga en likadan altan, och här sitter jag nu 29 år senare. Visserligen inte vänd mot norr utan mot öster, och inga blånande berg. Men jag har iallafall vädret.

Den inre monologen som jag hade innan jag började skriva idag var av en helt annan art. Den handlade om rotlöshet, rastlöshet och hur det känns som om jag gnags sönder innifrån. Måste samla ihop mig nu inför skolstarten. Jag saknar energi, och ibland undrar jag var viljan finns också. Vill jag egentligen vara med och påverka, skapa nya stickprojekt, engagera mig i jobb, fack och politik? Vill jag det egentligen? Jag blir osäker på mig själv, men svaret måste ju bli ett JA, annars förtvinnar jag nog som människa. Och då blir jag tom och söndergnagd.

Jag tackar Gud (om du finns) eller något annat väsen för att vädret visade sig från sin rätta sida idag, så att energierna strömmar in istället för att fly ut.

Jag såg på facebook att någon vän konstaterat efter att ha kollat sin tidslinje, att sommaren inte varit så tokig  ändå.Tur att facebook finns, så att människorna kan hålla rätt på sina liv. Jag har varken besökt intressanta handelsträdgårdar, sett på mysig utomhusteater, varit i Baskien, byggt altan, murat upp en grill, suttit i bersån med ett glas ros'e, gjort svart vinbärgele, bakat stenugnsbakad pizza eller druckit caffelatte i Kivik.Min gamla konstlärare jag hade på gymnasiet, ständigt eftersökt med obetalda räkningar och ett tufft liv, berättade att när han kom tillbaka till skolan efter sommaren, när kollegorna berättade om hus i Provence och fisketurer på västkusten, sa han helt frankt att han hade varit Fageros hela sommaren. Kollegorna stumnade av förundran och en tystnad uppstod. Ingen visste ju riktigt var detta Fageros låg : Spanien, Portugal, Maderia eller en okänd liten konstnärort på Mallorca kanske? Som lärare kunde de inte visa sin okunskap öppet. Fagerås är det gamla t-krysset där vägen från Fryksdalen möter vägen mellan Karlstad och Arvika. Björn hade varit i Torsby hela sommaren,men tatt en tur till Karlstad och då passerat Fageros.Faktum är att även jag har varit i Fageros i år! På riktigt alltså!

Torsbyvädret håller i sig, dags att ta fram ett projekt att avklara.

En dag- ett liv...eller en livgivande dag.

Skrev en lång fundering i går som jag inte publicerade, ville finslipa och skriva lite till. Men nu vet jag inte var jag kan hitta den, lika bra det kanske.
Igår hade vi semester på riktigt. Underbart väder, kaffekorg och badkläder och bensin till en fantastisk tur nere på Österlen. Efter 28 år i Skåne fascineras jag fortfarande av sträckan Simrishamn- Hammars backar. Är detta Sverige? Hänger det ihop med den norrländska skogarna, fjällvidderna, Bohusläns skärgård, Höga Kusten och Värmlands glittrande sjölandskap? Sverige är fantastiskt! En timme med bil så är man där! Vi vandrade runt i smått pittoreska Simrishamn, köpte kryddor att göra Havängslikör av, och svängde sen söderut mot Skillinge för att bada vid Sandhammarens fyr.
Tänk att en sån liten tur kan ge en sån kick, att jag nu bara vill kasta mitt inlägg jag skrev igår, som var lite pessimistiskt och trist.

Foton och annat

Försöker lägga in ett foto på mig själv, fungerar dåligt. Är jag så himla oteknisk? Försöker också hitta funktionen där jag kan skriva inlägg, lyckas med vart femte försök!! Lyckades nu tillexempel, men det har tatt tio! minuter. Tålamod...Får väl skriva ett av de värsta meningarna jag vet; Gör om, gör rätt! Den dagen jag uttalar mig så till mina medmänniskor och elever får jag leta efter ett nytt jobb...
Nu försöker jag med fotot igen!