...att idag är det Torsbyväder

...att idag är det Torsbyväder på altanen. Solen silas ner genom körsbärsträdet, som rör sig på ett stilla sätt i vinden. Det är lagom varmt. Luften är hög och klar, molntussarna drar sakta förbi för att suddas ut i horisonten.Tid att tänka och att njuta. Familjen sover och det är den bästa tiden på dagen. Bara kaffet, fåglarna och en katt som vill ha mat gör mig sällskap. Grannarna har inte hunnit få igång sina trädgårdmaskiner än.

Vi kallar detta väder för Torsbyväder i min familj, för det är verkligen Torsbyväder och det är sällan vädret är så här i Skåne, åtminstone mellan midsommar och mitten av augusti. Mamma hade sin altan åt norr i Torsby och där kunde man sitta sådana här dagar och se ut över de blånande höjderna. Lars blev inspirerad till att bygga en likadan altan, och här sitter jag nu 29 år senare. Visserligen inte vänd mot norr utan mot öster, och inga blånande berg. Men jag har iallafall vädret.

Den inre monologen som jag hade innan jag började skriva idag var av en helt annan art. Den handlade om rotlöshet, rastlöshet och hur det känns som om jag gnags sönder innifrån. Måste samla ihop mig nu inför skolstarten. Jag saknar energi, och ibland undrar jag var viljan finns också. Vill jag egentligen vara med och påverka, skapa nya stickprojekt, engagera mig i jobb, fack och politik? Vill jag det egentligen? Jag blir osäker på mig själv, men svaret måste ju bli ett JA, annars förtvinnar jag nog som människa. Och då blir jag tom och söndergnagd.

Jag tackar Gud (om du finns) eller något annat väsen för att vädret visade sig från sin rätta sida idag, så att energierna strömmar in istället för att fly ut.

Jag såg på facebook att någon vän konstaterat efter att ha kollat sin tidslinje, att sommaren inte varit så tokig  ändå.Tur att facebook finns, så att människorna kan hålla rätt på sina liv. Jag har varken besökt intressanta handelsträdgårdar, sett på mysig utomhusteater, varit i Baskien, byggt altan, murat upp en grill, suttit i bersån med ett glas ros'e, gjort svart vinbärgele, bakat stenugnsbakad pizza eller druckit caffelatte i Kivik.Min gamla konstlärare jag hade på gymnasiet, ständigt eftersökt med obetalda räkningar och ett tufft liv, berättade att när han kom tillbaka till skolan efter sommaren, när kollegorna berättade om hus i Provence och fisketurer på västkusten, sa han helt frankt att han hade varit Fageros hela sommaren. Kollegorna stumnade av förundran och en tystnad uppstod. Ingen visste ju riktigt var detta Fageros låg : Spanien, Portugal, Maderia eller en okänd liten konstnärort på Mallorca kanske? Som lärare kunde de inte visa sin okunskap öppet. Fagerås är det gamla t-krysset där vägen från Fryksdalen möter vägen mellan Karlstad och Arvika. Björn hade varit i Torsby hela sommaren,men tatt en tur till Karlstad och då passerat Fageros.Faktum är att även jag har varit i Fageros i år! På riktigt alltså!

Torsbyvädret håller i sig, dags att ta fram ett projekt att avklara.

En dag- ett liv...eller en livgivande dag.

Skrev en lång fundering i går som jag inte publicerade, ville finslipa och skriva lite till. Men nu vet jag inte var jag kan hitta den, lika bra det kanske.
Igår hade vi semester på riktigt. Underbart väder, kaffekorg och badkläder och bensin till en fantastisk tur nere på Österlen. Efter 28 år i Skåne fascineras jag fortfarande av sträckan Simrishamn- Hammars backar. Är detta Sverige? Hänger det ihop med den norrländska skogarna, fjällvidderna, Bohusläns skärgård, Höga Kusten och Värmlands glittrande sjölandskap? Sverige är fantastiskt! En timme med bil så är man där! Vi vandrade runt i smått pittoreska Simrishamn, köpte kryddor att göra Havängslikör av, och svängde sen söderut mot Skillinge för att bada vid Sandhammarens fyr.
Tänk att en sån liten tur kan ge en sån kick, att jag nu bara vill kasta mitt inlägg jag skrev igår, som var lite pessimistiskt och trist.